Ja, ni kanske förstår hur nöjda vi var. Om man inte hade dålig hållning innan besöket fick man det lagom till att matchen var över. Man fick antingen sitta böjd och titta under räcket eller sträcka på sig och hoppas på att man blev lång nog att se över räcket.

Jag älskar att se matcher med Kirran för vi sitter alltid och kommenterar spelare men framförallt publiken som uttrycker sig. Igår var det någon som skrek högt:

"- Fy fan, det där var det fulaste jag någonsin sett på en innebandyplan".

Kirran hoppade på tåget direkt och sa:

"ja, då kan du inte ha sett många innebandymatcher i ditt liv!"

Våra businessplaner gick väl sisådär, vi löste en del "problem" men har väl den viktigaste biten kvar...

/Garpen

En dag kvar på arbetsveckan och jag längtar verkligen till helg. Det har varit en intensiv vecka på många sätt och jag behöver en rejäl sovmorgon!

Pratade med Kirran igår och började styra upp lite saker för den närmaste tiden och även lite skojigheter för framtiden. Allt blir så mycket enklare och roligare när man har saker att se fram emot. Att Kirran är en %#/& på att fixa grejer visste jag, men ibland känns det nästan som att hon kan trolla…haha.

Kirran, alltid på G

/Garpen

Igår när jag kom till hallen insåg jag hur mycket jag skulle släpa in från bilen och in i vårt förråd. Det var medicinväskan, repstegarna, termosen, stora fikapåsen, min träningsväska samt klubbfodralet. Lat som jag är orkade jag inte gå två gånger så jag började packa på mig alla grejer och hänga saker på axlarna. Med facit i hand undrar jag inte om det hade varit värt att gå två gånger. Väl vid ytterdörren till hallen tappade jag greppet om det mesta och fick smått kramp i underarmen, började nästa skratta lite för mig själv, att jag aldrig lär mig.

Även coach brukar bjuda på sig själv

Eftersom det var en del zessor som hängde på gymmet innan träningen joinade jag dem och snackade lite skit tränade. Stämningen i laget är väldigt avslappnad just nu, vi är riktigt nöjda med helgens resultat och njuter lite av segern och laddar batterierna i det tysta. Det är skönt att våra coacher låter oss få skoja till det lite mellan varven för att behålla glädjen för att sedan vara seriösa och fokuserade när det behövs, alla mår bra av det och resultatet kommer därefter.

Efter att ha haft många spelträningar under den senaste tiden var fokus på målvakterna igår. Efter ett par övningar fick jag återigen en bekräftelse på varför vi släppt in minst mål i serien. Vi har GRYMMA keeprar!

Våra keeprar håller tätt

Just ja, jag suger fortfarande på att teka!

/Garpen

Återigen är det fullt upp jobbmässigt men så fort jag sitter med något för länge drar tankarna iväg till Australien. Efter att ha suttit stora delar av helgen med diverse papper inför flytten och fixat och trixat är det kanske inte så konstigt. Dessutom längtar jag till värmen, även om det typ är vinter där när jag kommer dit. Fast det är ju skillnad på vinter och vinter =)

Ikväll är det träning igen med zessorna. Vi har spelledigt i helgen men eftersom vi har Västerås borta om ett par dagar är det lika bra att börja slipa på saker och ting. Kanske skulle passa på att träna lite extra innan träningen också…hmmm får se om jag hinner.

Ps. Bara för att det är spelledigt i helgen betyder det inte att vi zessor ligger på latsidan. Vi ska jobba lite på lagkänslan a lá Zunda i helgen, vilket vi är rätt bra på…

Vem vet, kanske Zunda outfiten tas fram till helgen *ler*

Det var inte det lättaste att ta sig upp imorse men jag var trots allt på riktigt bra humör. Gårdagens seger och kämparinsats av laget sitter kvar i kroppen, kommer suga på karamellen ett tag till.

Som om det inte var nog att må bra av segern, idag är det även LÖNING, *catjing* i plånboken.

Sa jag att jag mår bra just nu? =)

Till helgens match borta mot Sala är det jag och Jolli som är fikaansvariga, vilket betyder att vi ska duka upp buffébordet till laget (inkl ledarna om de är snälla) med frukt, mackor, pålägg, nötter, russin, kaffe, te och eventuell överraskning.  Buffébordet är bara en del av alla de rutiner vi i laget har kring våra matcher, oavsett hemma eller borta. Ja, efter alla säsonger i Zundadressen har vi lyckats ta fram en del traditioner. Varför sitta i ett kalt och tråkigt omklädningsrum när man kan dekorera det med diverse saker som gör det mer hemtrevligt? Vi zessor har kanske tom tagit det ett steg längre…hihi, men visst känner man sig hemma oavsett omklädningsrum.

Så här såg vårt buffébord ut förra gången jag och Jolli var i farten.

Jolli hade tom skalat och delat frukten åt lagkompisarna....vilken stjärna!

/Garpen

Jaha, då var alla möten för veckan avklarade, skönt!
En del saker kvar på veckans ”to do”-list på kontoret men sedan ska jag ta helg. Efter den här veckan förtjänar jag ledigt och inte minst sovmorgon.

Det här är första hela träningsveckan för egen del också. Körde ju lite egen träning innan varje träningspass med laget denna vecka, så även kroppen ska få vila ordentligt fram till söndagens drabbning. Det är skönt att vara tillbaka och framförallt att lira med tjejerna igen. Jag spelar verkligen med ett störtskönt gäng!

/Gnurpisch

Den här veckan har bara försvunnit, redan torsdag. Jag har typ 1000 saker att göra och en efter en stryks de på listan. Det har även dykt upp en del roliga saker som måste planeras in och styras upp. Med andra ord är mitt liv tillbaka
till det vanliga!

Jag älskar dagar då jag inte ens hinner kolla på klockan innan lunch, allt går i ett svep och dagen bara ”försvinner”. Jag antar att det just nu har att göra med att jag vill gå i flipp flopp igen och njuta av solen =)

Någon påpekade för mig att jag kommer få ta del av två vintrar i år, först den svenska och sedan min första i Australien. Min första tanke var då; visst jag avskyr vintrar, men inte fasiken kan man jämföra vintrarna i Sverige och i Australien. Skulle nog säga att de är som natt och dag, för mig känns det mer som sommar året runt…I like!

Dags för lunch!

/Garpen

Mina flippisar som kommer användas flitigt senare i vår

En sak jag måste ha lämnat kvar i värmen är min förmåga att vinna tekningar. Jag SUGER just nu, eller så har mina lagkamrater vid mittcirkeln blivit sjukt grymma. Igår gav jag nästan upp, men med ca 10 minuter kvar av träningen kom jag på lösningen, att teka framåt mot mina kära motståndare. Alltid lika skoj när jag lyckas =)

Imorgon är det sista genrepet innan fighten mot Sala i helgen.

/Garpen

Åkte ner till hallen ett tag innan träningen skulle börja igår och körde lite extra träning. Det var bara att plugga in hörlurarna och börja springa. När träningen började igår fick vi lära oss en massa nya norska ord. Vi zessor insisterade att coach bara skulle prata norska, det låter så mycket roligare. Vi får väl se om hon nappar, antar att det kommer kännas mer naturligt (med norska) om hon behöver skälla på oss =)

The knee, the toe and the eye

Träningen igår var superskoj, det blev mycket två mål men det är så vi zessor lär oss som bäst. Jag var tillbaka i kroppsdelsformationen (läs: the knee, the toe och the eye) och återigen kändes allt så naturligt. Det där extra snacket som annars kanske behövs kunde vi spara på, jag hade stenkoll på hur mina kedjekamrater agerade. Spelet som för en vecka sedan kändes något förvirrande var glasklart igår och det var verkligen superskoj att lira, hela femma fick slita. Träningen kändes som ett maraton på flera timmar, det var skoj hela vägen, men efter ett tag var jag tvungen att fråga hur länge vi skulle hålla på (läs: fortfarande lite thaiförvirrad), hade inte riktigt koll på träningstiden efter en månads frånvaro.

Ikväll är det dags igen och jag hoppas kvällens pass blir lika skoj som gårdagens.

Måndag och precis en vecka sedan jag kom hem från värmen. Kroppen börjar nu vänja sig vid kylan även om jag fortfarande fryser en hel del.

Den här veckan är det fullt ös på jobbet och träningarna blir förhoppningsvis enligt schema (tjohoo!). För egen del blir det nog lite extra träning också, så jag verkligen kommer tillbaka i tempot. Men det känns skönt med tre riktiga träningar denna vecka.

Dags för lunch, magen kurrar…

/Garpen

1. Vi måste följa coach taktik till fullo



2. Jobba tätt ihop och tillsammans

3. Inte titta boll för mycket

4. Hålla tätt bakåt

5. Vara hungriga över banan

6. Ha skoj

7. Göra mål!

8. Lita på varandra

Svårare än så är det inte!

/Gnurp

Nu står lunch på agendan och sedan ska jag börja ta tag i boendet för Australien. Finns ju en hel del alternativ att välja på.

Fias första gubbe, rätt anonym sådan

Fias andra gubbe, en rätt färgglad typ



Jollis mästerverk

/Gnurpisch

Ikväll ska jag äntligen få träffa zessorna igen. Det har nu gått mer än en månad sedan sist, fattar ni…nästan 6 veckor sedan sist. Jag tror inte jag varit ifrån mina lagkamrater (läs: min andra familj) så länge tidigare. Att jag dessutom får lira lite plast gör ju inte saken sämre.

La familja

Under flygresan hem funderade jag lite på vad som hänt i Zundaland medan jag varit borta. Här är några frågor jag kommer vilja ha svar på ikväll:

1. Värmer vi upp ute nu när det är så kallt?
2. Har ”Cissis” fötter läkt?
3. Vem har vunnit matcherna vid mittcirkeln (läs:tekningarna)?
4. Vad hände under spelkvällen hos el capitano?
5. Hur överlägsen var Jolli i bowlingen?
6. Vad låg i Zundaklapparna som delads ut av tomten?
7. Har vi fått lära oss några nya norska ord?

Ps. Jag hoppas på att få värma inne ikväll, kommer nog ändå att ha underställ på mig =)

/Garpen

Under hela min semester snittade jag 9 h sömn varje natt och mådde riktigt bra av det. Sedan jag kom hem i måndags kväll har trenden fortsatt, jag har sovit 9 h varje natt och vaknat innan väckarklockan. För att vara en mästare på att snooza är det här en helt ny värld för mig =)

Mitt 9 h snitt kommer garanterat att brytas inom kort då våra träningar är i gång igen och jag inte kommer vara hemma förrän vid 22.30 tiden.

/Garpen

Jag vet inte om det beror på all den sol jag fått under den senaste tiden eller det faktum att jag ska flytta till Australien eller båda delarna. Jag både ser och känner en stor förändring i mig själv.

Innan jag åkte på semester:
- sönderstressad av jobb
- trött
- hade kort stubin
- blev irriterad för minsta lilla grej
- hade sjukt mkt att göra och ville bara iväg

Nu:
-känner jag mig lugn
- utvilad
- inte det minsta stressad, detta trots att jag tom har mer att göra jobbmässigt än innan jag åkte
- har mer energi
- mer positiv

Med bara ca 3 ½ månad kvar innan flytten känns det som att jag vill göra det mesta av tiden. Jag har varken tid eller lust att bli stressad, arg eller förbannad över saker, det är inte värt det! Jag vill njuta av tiden på bästa sätt och göra saker jag tycker om och med personer jag älskar att umgås med.

Mentalt är jag nog fortfarande kvar i poolen och njuter, ingen stress här inte!

/Garpen

Ikväll är det dags för årets första innebandyträning, ska bli skoj. Men mest ser jag fram emot att träffa tjejerna och få de senaste uppdateringarna från diverse aktiviteter som jag missat när jag varit borta.

Ska bli skönt att få springa av sig även om min kropp just nu inte känns speciellt pigg, men med lite svensk kyla i lungorna blir det säkert annorlunda. En sak är iaf säker, det blir underställ av den tjockare typen ikväll för jag avskyr att frysa och sjuk står inte på min ”att göra”-lista under den närmaste tiden.

EDIT: Trodde jag ja, inställd träning pga. basketmatch, den har jag aldrig hört förrut...Då blir det sängen för min del, måste ta igen mig och försöka få jetlagen under kontroll. Det finns alltid en mening med allt här i livet.

Jobbdagen börjar gå mot sitt slut och min hjärna checkade ut för någon timme sedan. Känner mig riktigt trött just nu men mest hungrig. Kan konstatera att min kropp och knopp fortfarande agerar thai;

-är inte stressad för 5 öre

-vet inte vad klockan är

-äter när jag känner för det

-har ingen koll på varken nycklar eller mobil

-fryser för att det är kallt

-foppatofflorna är på (Läs: mina jobbtofflor)

Dags att dra sig hemåt så jag orkar med kvällens aktiviteter…

/Garpen

Kom precis till kontoret, lite för tidigt trots att jag drog benen efter mig hemma. Var upp redan vid 06.30 och det händer inte ofta i min värld =)

Kom hem igår kväll efter en del strul i Helsingfors. När jag steg ut från Arlanda möttes jag av en köldvägg, skit va kallt det var! Inte det lättaste att gå från +33 till – 13 på bara några timmar. Väl hemma möttes jag av den bistra verkligheten, en tom kyl. Det var bara att knata till affären (iklädd underställ, dunjacka, mössa och vantar) och handla.

Fick dessutom stå ute i kylan och vänta innan vi fick gå på planet i Helsingfors.

Jaha, dags att börja ta tag i saker och ting nu då. Får se hur länge energin orkar hålla i sig innan jetlagen tar tag i kroppen och knoppen igen.

/Garpen

AUSTRALIEN

/Garpen

Då är sista dagen snart till ända och min semester över. Jag kan knappt fatta att en månad är förbi. Jag har haft det underbart och uppskattat varenda minut, till och med när mina axlar fått sig en omgång hos tjejen som ger mig thaimassage. Jag älskar att vara här och skulle lätt kunna bo här om jag hade mina vänner på plats. I vanliga fall vet jag att jag kommer tillbaka och oftast när, men denna gång är det lite annorlunda och senare idag kommer ni att förstå varför... =)

Idag har jag hängt med päronen vid poolen, snackat skit, skrattat och lekt lite med kameran. Att packa har jag inte ens tänkt på och med tanke på att jag kom hit med en massa saker till mamma och pappa borde resväskan vara ganska enkel på vägen hem.

Dags att gå och äta middag!

Alla har en åsikt (& rätt till det) oavsett om man är spelare, ledare, åskådare, en person som skriver anonymt på diverse bloggar och forum. Ibland går allt snack över styr och i bland kan det tyckas befogat. Men hur länge orkar man leva i bubblan?

Nu kanske jag låter väldigt negativ och luddig och det är naturligtvis inte meningen. Innebandyn är jag uppväxt med och den har givit mig så många minnen, nya vänner, upplevelser, en massa skratt och ytterligare en familj och det kan ingen ta ifrån mig. Att kunna känna sig ”hemma” och trygg i en grupp och kunna ha högt i tak är det inte alla som får uppleva och det tycker jag är tragiskt. Att lägga ner så mycket tid på den idrott man älskar och inte känna sig ”hemma” och trygg gör mig ledsen och tro mig, jag vet vad jag snackar om. Till er som inte hittat hem än, se till att byta förening, för inte ska man lägga ner all sin tid och kraft och inte få någonting tillbaka.

Min andra familj

När jag nu har lite distans till ”bubblan” frågar jag mig själv åter igen, är det värt allt annat jag missar? Är det ok att ”skjuta upp” sina drömmar, att nästan aldrig kunna hänga med vännerna (utanför innebandyn), åka ut och resa, nästan alltid behöva säga ”- nej, jag kan inte då, har match/träning”.

Mitt svar är typiskt svenskt: nja

Vill man lyckas måste man satsa och med det kommer en del offrande, men hur mycket ska man behöva offra? Innebandyn kommer alltid finns kvar men kommer dina drömmar att kunna upplevas och uppfyllas om några år?

Märker ni att jag analyserat och funderat alldeles för mycket under min tid här i värmen? ;)

Ps. Kanske är det min seperationsångest som spökar, snart är det slut på det roliga och dags att ta ta i mitt liv och se till att mina drömmar slår in...

/Gnurpisch

Igår fick jag ett sms från el capitano som berättade att Bowling stod på schemat för zessorna. Sms:et fick mig att le en aning. Synd att jag inte kunde joina, hade varit skoj att krossa alla även i bowling ;) Jag har ju en förmåga att lyckas vinna de flesta tävlingar vi haft i Zundaland. Men det är klart, ibland måste ju de andra få känna på hur det är att vinna…

Har nog aldrig haft så roligt efter en seger som den mot Fia i rackethlon ute på Bosön. Det kom svordomar ur bådas munnar vid missad boll, varje boll var på blodigt allvar...det viktigaste var att vinna, inte att delta =)

Hörde att finnen var het på bowling, antar att hon mest var nöjd över att de inte skulle paddla kajak…hihi

/Garpen

 Madrassen får stanna hemma idag, orkar inte släpa

Ps. såg precis en fågel äta upp en geckoödla utanför fönstret...tur att frukosten min redan var uppäten =)

/Gnurpisch

Gick upp vid 08.00 imorse, tidigast hittills på semestern och det kändes kan jag lova =)  
Nu ska jag ta mig till frissan inne i Ban Phe och eftersom jag ska vara där vid 10-tiden måste jag åka typ vid 09.00, för man vet aldrig när bussarna kommer. Det finns inga tidtabeller här inte utan man ställer sig vid vägen och hoppas på det bästa. 

Btw. igår låg jag och några grannar på stranden vid 11-tiden och plötsligt kom världens svartaste moln från ingenstans och regnet kom lika snabbt. Det öste ner och alla thaiare i närheten tog sina moppar och drog. Där satt vi och försökte gömma oss under parasollen, måste ha varit en rolig syn.   

Såg precis att vi torskade mot Telge igår, tråkigt. Men jag är säker på att tjejerna gjorde det bästa av situationen utifrån det lag vi ställde på banan. Nu blir det inga fler missade matcher för egen del utan vid nästa match ska jag iaf finnas tillgänglig och redo för spel om jag blir kallad.*Längtar*

Dags för frukost...

/Garpen

Imorgon är det många som återgår till arbetet efter ledigheten. Eftersom jag redan nu vet att jag kommer ha sjukt mycket att göra när jag är tillbaka har jag idag uppdaterat mig lite på jobbfronten. Försökte tömma jobbmailen men det var lättare sagt än gjort.

Jag har nu en vecka till på mig att ladda batterierna, ta in lite extra D-vitamin (läs: sola & bada) och framförallt mentalt ställa in mig på det grovjobb som kommer behövas när jag kommer hem. Långa dagar på jobbet är bara förnamnet, men det varar ju inte för alltid…

Med ca 7 dagar kvar innan hemresa finns lite skoj antecknat i kalendern:
-två "pass" med thaimassage inbokade
-Besök hos frissan
-Lite mer shopping

Helt sjukt att en månad kan gå så snabbt!

/Gnurpisch

Vattnet blev varmt efter ett tag...thank god!

Middagen bestod utav en jättegod BBQ. Vi fick även potatissallad, kan ni förstå hur gott det var efter veckor med thaimat. Jag åt potatissallad som om det vore min sista måltid =)

Någon hade kopplat sin ipod till högtalarna och under kvällen kunde jag konstatera att personen i fråga hade en väldigt varierande musiksmak, allt i från Lugna favoriter till hårdrock, det fanns något för alla!

Efter middagen drog sällskapet ner till stranden, en promenad på ca 200 meter. Det tog lite väl lång tid för vissa att ta sig ner men ner kom dem. Själv åkte jag bil, flörtade med ett gäng thaiare med min hackande thailänska (läs: med de få ord jag kan) och vips hade jag en sittplats =) 

Lagom road i väntan på 12-slaget. Min majslykta hade jag koll på iaf =)


Nere på stranden fortsatte partyt, vi inväntade 12-slaget och tände sedan våra majslyktor och såg fyrverkerier från alla håll. Det är helmysigt att se himlen fyllas på med ljuslyktorna.

Skickade iväg min majslykta med tankar, ett tack och lycka inför 2010.



En massa fyrverkerier hann vi se, tom hela vägen bort till Koh Samed

Efter fyrverkerierna fick plötsligt alla för sig att bada och det blev lite av ”sisten i”. En del sprang (läs: vinglade ner i vattnet) med partyoutfiten på, en del sprang i nakna och andra i diverse underkläder. Jag agerade paparazzi och fick in en del sköna bilder. Nu kan jag köra utpressning mot grannarna ;)

Hittade en bh på stranden som någon måste ha slängt av sig på väg ner till vattnet


Det var en kanondag igår och idag var det som de flesta andra 1 januaridagar...sjukt jobbigt att ta sig upp ur sängen. Åh, ingen bakispizza fanns att beställa..hihi ;)


/Gnurpisch 

/Garpen