Motgångar kan ju vara av den riktigt jobbiga sorten eller den sorten som inte alls är hela världen men som ändå känns jobbig och irriterande. Jag som är envis som en åsna och världens tävlingsmänniska får ju problem när någonting går emot mig som jag vet att jag kan lösa och hantera i vanliga fall. Ta exempelvis projektet som jag nu säkert lagt ner mer än 20 effektiva timmar på, allt krånglar men jag vet att det ska gå och därför ger jag mig inte. Känslan som tar över kroppen när jag lyckas är ju värd alla grubblande timmar X 10, jag vill ju bara öppna fönstret och skrika rakt ut.

Med andra ord är avslutningsunderhållningen del 1 räddad och jag kan nu gå och sova som normalt folk =)

/Garpen