Varje år skriver jag ihop en dikt om säsongen som varit, interna skämt och lite annat smått och gott. Årets avslutningsdikt hittar ni nedan och i 2 andra inlägg. Enjoy!

Ytterligare en säsong är nu till ända
Jag visste väl att en massa skulle hända
Det gör det alltid i vårat coola gäng
Om inget annat så ger vi motståndarna däng

 

Så vad har då hänt fram till denna kväll
jo jag ska berätta så att jag inte får skäll
Allt började i Globen en varm aprildag
Vi zessor kom med gissningar av alla dess slag

Coach kom som ett brev på posten
Tog bort allt som började med måsten
Alla fick självförtroende och blommade ut
Och resultatet märkte väl alla till slut

I Linköping Jeanette började nysta
Och insåg rätt snabbt, att vi var svåra att få tysta
Men med skarpa direktiv och en växande roll
Hon fick oss att ta i och sjunga Ronjaskriket i moll

Vi struntade i hård försäsong och slit
vi fick leka primadonnor och det gjorde nog coach med flit
För när det väl gällde, stod vi upp och tog stryk
Alla minns väl Jollis Linköpingsdyk
Över sargen hon flög och vi andra höll andan
Hon reste sig upp, log och väl i båset tog sig för pannan
Men det fanns fler som lärde sig den hårda vägen
Brännis satt på botbänken och fick omvärdera sina lägen

Men värsta busen hittar vi förståss i Fia
Men hon har lärt sig att sköta det snyggt, Tony Irving hade gett henne en tia
Nog om botbänken och lite hyllning åt laget
ja ja, vi ska nog även hinna med att skåla vid 12-slaget

 

En tripp till Grönan vi i laget fick göra
Det var allt från höghöjdsträning till att bara tuta och köra
Vi blev ett lag och skrattade i kör
Hjärnan var överhettad och kroppen helt mör
Att rösten var borta var ett konstaterande
Men att inte vinna tävlingen var mer irriterande
Mitt lag kom sist och det hör faktiskt till ovanligheterna
Så ovanligt, att det nästan borde vara med på nyheterna