Vi lämnade Allianshallen igår med 3 poäng och en chans att knipa andraplatsen i serien. De andra matcherna i serien gick vår väg kan man säga.

Det var ingen kanonmatch från vårt håll, långt ifrån men vi tog 3 poäng och det var det vi ville. Jag är otroligt glad att Brännis fick avgöra matchen med sitt 4-3 mål efter alla de chanser hon skapade åt sig själv men som inte ville in. Positivt är ändå att vi skapade en massa frilägen, nu återstår det bara att sätta dem ;)

Det hände en del ute på planen igår och någonstans inombords njöt jag av varje sekund. Vi fick oss en välförtjänt utskällning av coach i första perioden. Det var nog ingen i hallen som missade budskapet från coach. Att det skulle dröja fram till näst sista matchen innan coach behövde höja rösten är ju bara det värt en klapp på axeln.

Domarna var i fokus under hela matchen och jag har nog aldrig sett två coacher (Hagundas samt vår) så upprörda över domarparet. Skönt att coacherna var överrens iaf =)

Att el capitano lyckades spy hängandes över sargen efter slutsignalen var rätt komiskt (förlåt Fia) men alla gick och tackade medan jag och Anders försökte hitta en påse och rädda situationen. Ingen i laget märkte något innan vi hade tackat klart och den scen som utspelade sig därefter får mig att le...haha, ni skulle bara veta vilken bacillskräck som finns i laget. Jag kanske måste tillägga i Fias försvar att hon fick en smäll över näsbenet i något byte innan och yrade runt efter det. Smällen kombinerat med ett tufft sista byte resulterade i spyan. Vi som spelat med Fia ett par säsonger reagerar knappt längre, spyorna brukar komma lite titt som tätt (läs: fast då utan champinjoner) *ler*.

My old wingman (Anneli) från förr var och tittade *lycka*, lika roligt att se tjejen varje gång.

Jag saknar Annelis sköna humor i omklädningsrummet

Nu laddar vi för en ny träningsvecka och för den sista seriematchen på söndag, som även blir min sista.

/Garpen