Jag satt hemma idag när plötsligt Jempa ringde och frågade om jag skulle hänga med och se semifinal 2 mellan AIK-Caperio Täby. Det hela slutade med en spännande innebandymatch med snygga mål och en skön spontankväll med middag och en massa strosande i Kista galleria tillsammans med gamla Zundaiter.

Jag har återigen insett att jag inte är gjord för att sitta på läktaren, speciellt inte när AIK och Caperio spelar. Jag får typ hjärtattack, matcherna blir alltid så spännande. Man kan inte ens gå därifrån om det står 4-0 för plötsligt har matchen vänt, men jag antar att det är det som är charmen med innebandy.

Jag hoppas innerligt att Caperio Täby tar sig till Globen och hela vägen till guldet. Jag älskar deras sätt att lira innebandy.

/Garpen