På fredag är det dags att blåsa igång serien 09/10. Det känns skoj att vi nu får komma igång på riktigt. Allt känns väldigt annorlunda från de senaste säsongerna eftersom vi inte spelat alltför många träningsmatcher och inte heller hunnit bli ”less” på träningar och att umgås 24/7 med varandra i laget. Det är egentligen först under den senaste månaden som vi i laget umgåtts ordentligt. Allt känns fortfarande nytt, fräscht och jätteskoj!

 

 

Det känns inte alls lika nervöst som det kan göra inför premiärer (det kanske kommer). Vet inte vad det beror på men jag tror att mitt och även lagets självförtroende har växt under försäsongen. Jeanette har med små medel lyckats få alla i samma båt och glädjen och lugnet har spridit sig i laget. Alla tyckts ha skoj och det syns även på planen.

 

 

Foto: Kirran

 

Jag vet knappt någonting om de andra lagen, vad som hänt i trupperna, heta nyförvärv med mera och min egen distans till innebandyn känns bättre än på riktigt länge. Missförstå mig inte nu, jag älskar statistik och allt nördigt innebandyvetande som en innebandynörd kan njuta av, men i år har jag valt att ha en annan distans till allt. Jag har fortfarande hyfsad koll men långt ifrån det informationsflöde jag brukar ha. Det känns faktiskt bra och jag tror det kombinerat med senare ”lagträningar” på säsongen kommer göra att jag håller innebandysuget uppe hela säsongen. Innebandysäsongen blir nu 7-8 månader istället för 10.

 

 

Nu återstår det tre träningar innan domaren blåser i visslan på fredag och tro mig, vi zessor kommer ladda och käka taggtråd hela veckan…

 

/Gnurpisch