Gårdagens träning på parketten var precis vad jag behövde. Värmde upp med Smidiga Skoog innan ute i kylan och hann med att prata en del mellan andetagen. Väl inne blev det en del passningar och sedan en massa "två mål"…I like!

 

Det var mer ljudeffekter än på riktigt länge. Det var något skrik efter att någon mottagit ett stenhårt skott, jubel efter mål och en massa skratt.  Jag lämnade träningen i vanlig ordning med ett stort leende på läpparna.

 

 

Mitt leende berodde på många saker:

-Anki sprätte upp det avgörande målet och mitt lag vann två målet

- Mina lagkamrater får mig på så bra humör just nu

- Jag fick skratta en massa

- Cissis hårda skott (läs: bollmärket på mitt ben bara växer och blir allt blåare)

- Fias alla klockrena assist och självklara poäng som bara försvann i luften (läs: medspelarna hade en del luftsvingar och missar)

- Tess diagonalpass till mitt mål. Skönt att få ta i för kung och fosterland när man skjuter direkt och faktiskt träffar målramen =)

- Minnet från junisträningen och mitt kanonskott i mål

- Påfyllning av vattenflaskan x 2, länge sedan jag svettades så mycket som under de senaste träningarna

- Omtanken bland zessorna

- Diskussionerna på bänken mellan bytena

-Vetskapen om att Elli är lika nördig som Tosse och jag vad gäller innebandy. Fast jag ligger nog lite i lä jämfört med de andra två. Div 4 herrar, där går f%¤ gränsen ;)

- När kommentaren "- sista målet vinner" ropas ut och man ser det som sker på planen och hur alla zessor förändras. Det blir som om alla får växande horn i pannan och blodet rinner ner för mungiporna. Tävlingsdjävulen kommer fram och gör allt för att vinna.

 

 

/Gnurp