En man sa en gång något i stil med att kroppen blir lättare att träna med åren, att ribban höjs för varje försäsong och lägstanivån blir bättre och bättre. Fick nog bevis på det igår. Vi gjorde en del nya tester och där var det bara att köra på men de flesta av oss hade resultat i andra övningar att jämföra sig med från tidigare säsonger så the pressure was on.

Jag hade ju vilat mig i form (läs: var sjuk ett par dagar innan) och tydligen fungerade det för jag hade bättre resultat än någonsin på en av övningarna och nu har vi ju inte ens börjat träna =) Jag vet inte om det säger mer om min fysiska form under tidigare säsonger eller om jag bara har blivit bättre ;) Det är inte ofta jag jublar efter ett test men igår kom ett minijubel följt av ett stort jubel inombords.

Brännis kämpar på


Tosse in action

Yasse

Cooper är Cooper och jag tog mig i mål efter en, i mina ögon, makalös spurt (läs: som ingen såg *ler*). Jag har ingen aning var den kraft som plötsligt infann sig i min kropp under de sista 70 metrarna kom ifrån men jag flåsade som bara den när jag klev över mållinjen. Hade jag använt min maxpuls efter cykeltestet vi gjorde för 2 säsonger sedan hade jag varit död med tanke på att jag översteg den med typ 10 slag =)

Mina harar Bellsi och Anki försvann innan jag ens hann starta pulsklockan men vad vet jag, de kanske hörde mitt flåsande i nacken så där en 100 meter bakom =)

Gårdagens + går till Pinoccio som på varv 7 gav mig ett par uppmuntrande ord och en klapp på axeln...va hon nu fick den energin ifrån.

Skönt att första rundan med tester är över...ONE DOWN SEVERAL TO GO...

/Garpen