Avslutningsdikten del 3
Pokerkväll vi zessor fick prova på,
par, triss & kåk var det då.
Men långt ifrån alla hade koll,
"all in" hördes hand efter hand i moll.
Jag mötte min överman, till höger hon satt,
finalbordet var tight, 4:an kom och jag blev alldeles matt.
Ute ur leken jag nu var, surt som aldrig förr,
att torska är inte min grej, ville bara slänga igen en dörr.
Yasse räckte upp handen och ville ha ordet...
"-Fy fan, va skönt att någon annan fick vinna finalbordet".
Som om det inte räckte med en förlust så svår,
det blev skumpa och en ny taktik på tavlan vår.
Fram till jul vi tuffade på som aldrig förr,
allt kom så naturligt, som att öppna en dörr.
Men någonting hände & lätt blev svårt,
resultaten uteblev trots att vi tränade hårt.
Idrottsfilmer om lagkänsla & hjärta vi på våra bussresor titta.
Detta fick alla rastlösa själar ombord att sitta.
Hemmamatcher i rad vi hade under första halvan av säsongen,
efter jul var det bara att köpa en biljett & inta perrongen.
Uppvärmningsrundan vi sprungit från dag ett,
ju längre säsongen lidit vi gjort på vårt eget sätt.
Springa eller gå har inte spelat någon roll,
Bara vi på klockan haft koll.
Skratt, fniss och skoj tillhör vardagen i detta gäng,
vilket gör det enklare att efter en lång dag, hoppa i säng.
Träna sent är kanske inte det ultimata,
Fast stundtals är humorn i gänget bättre än David Batra.
Men i år bortser jag ifrån alla resultat,
mycket har hänt och jag har till och med känt hat.
Att lämna mitt i säsong utan att säga hejdå, är fegt,
Kviding visade hjärta och vilja trots att det blev segt.
Att försöka, och bara vara där för laget, gör under,
även om man skulle råka göra en och annan blunder.
Jag pratar nog för alla när jag säger 1000 tack,
Att du Kviding ställt upp för laget, det betyder mycket, det tycker tom Isabella Back.
Att Kung Mange kom tillbaka var inte en dag försent,
hur vi hamnade där var riktigt klent.
När mailet kom innan jul, vi alla förstod,
Även om det var en högst märklig metod.
Att läsa mellan raderna fick magkänslan att reagera,
Mitt i solsemestern jag kände hat med mera.
Det är fegt att lämna utan några ord till oss i laget,
man kämpar och sliter och så kommer det knockande slaget.
Hur ska man förändra och veta vad som gått fel,
om det är tyst som musen från en del.
På personliga planet många zessor råkat ut,
för tråkiga saker som påverkat alla till slut.
Tårar har fällts och kärlek vi försökt visa,
jag kramar lite extra på Anneli och skickar 1000 tankar till Lisa.
Det har varit en lärorik säsong och vi som lag har växt,
och det hoppas jag att ni förstår utav denna text.
Det går inte med ord att beskriva vad jag känner för detta lag,
att ta beslut om framtiden måste få ta ett tag.
Men en sak är glasklar vad gäller säsongen,
jag har trivts som fisken i vattnet och inte ångrat att jag intog perrongen!
Jag vill önska er alla lycka till i livet, även om valet inte är givet.
Vad som än händer, jag vet att det kommer att gå bra,
så lyft nu på glasen och skåla...HURRA HURRA!
/Garpen #18
