Igår satt jag i Stadshuset (läs: halvsov stundtals) och fick uppleva en ”Susan Boyle”. En tjej skulle fram och framföra en opera och det var fler än jag som nästan höll på att börja gråta (läs: är stundtals rätt blödig av mig *ler*). Fram kom en liten tjej med en stor och grym röst och sjöng som aldrig förr. Efteråt fick jag höra att det tydligen var en del som inte riktigt fått grepp om tjejen och tyckt att hon var lite udda. Hon gav svar på tal kan man nog säga, det var verkligen en ”aha-upplevelse” hela grejer…riktigt mäktigt!

Stående ovationer fick hon och applåderna ville inte sluta eka i Blå hallen.


Susan Boyle

/Garpen