Nu när semestern börjar ta slut och jobbet och den vanliga vardagen börjar igen kan jag blicka tillbaka och komma fram till följande:

Fram till nu har allt som har med innebandy att göra känts väldigt avlägset och jag tror att det varit bra, iaf för min egen del. Förra året tränade vi varje vecka tillsammans med laget från början av maj. Vissa veckor 2 pass och andra veckor 5 pass. Varje vecka handlade om träning och det kändes som om semestern knappt infann sig utan allt man gjorde var att träna. Inte för att det var tråkigt att träna, vi hade skitkul och laget blev riktigt tight under försäsongsmånaderna. Men säsongen kändes så himla lång och när juluppehållet kom var de flesta riktigt trötta på innebandyn och då hade vi lite mindre än halva serien kvar att spela, Inte den bästa känslan direkt. Vi konstaterade till slut att vi hade haft en säsong på 10 månader med knappt några veckors ledighet.


I år har det varit raka motsatsen, vi har tränat själva och jag har verkligen känt att jag haft SEMESTER och även njutit av att kunna träna när det passat mig. Jag har knappt tänkt på innebandyn och gjort en massa annat skoj som man kanske tackade nej till förra året för vi skulle träna. Visst ibland måste man välja och satsar man så satsar man, men samtidigt finns det en gräns för hur mycket tid man ska lägga ner. Vi är inga proffs som får betalt utan de flesta har sitt heltidsjobb och sedan innebandyn på det som tar en massa tid. Hade det inte varit för att jag älskar sporten så mycket och trivs så sjukt bra i laget hade jag nog aldrig orkat år efter år.


I morgon är det en ny vecka med jobb och träning men innan dess ska jag njuta av min sista lediga semesterdag =)

/Garpen