Det är en svår känsla att slå, att få sova i sin egen säng...värt mycket!

Igår lyckades jag hålla mig vaken fram tills träningen, ja, jag hade ju lite hjälp på traven...

Taxi Jempa kom på utsatt tid och vi hann med en kort update innan vi parkerade utanför Solnahallen. Det var skoj att träffa alla zessor igen men inte lika skoj att faca kylan under uppvärmningen. jag körde underställ + tjocktröja, halsduksliknande sak, vantar, mössa och höll ändå på att frysa. Inandningen var precis som innan på dagen, lungorna fick sig en omgång av "1000 nålar". Jag kom på att andas genom halsduken efter ett tag och det var nog räddningen. Kan inte minnas när det senast var så här kallt i Stockholm.

Väl inne var det full fart och hallen var kall så det var bara att fortsätta med understället på =) Att går från +32 grader till -10 på några timmar är inte det lättaste för kroppen. Trots att hjärnan var inställd på sömn genomförde jag hela träningen, det är skönt att vara igång igen.

Gårdagens bästa känsla var att kunna gå från träningen och veta att man hade sovmorgon dagen efter...lyx!

Behöver jag säga att jag var borta så fort jag la huvudet på kudden...

I wish I could go back...

/Garpen