Borde ha haft pulsklockan på mig för en stund sedan, hade säkert en puls nära maxgränsen. Man kan väl säga att jag precis lättat mitt hjärta en aning. Oj, vilken pärs, men det blev någonting bra utav det hela…tror jag iaf.

Usch, tänka sig att något som legat som 150 kg på mina axlar under ett par veckor nu äntligen ramlat av och jag kan åka på semester utan några funderingar och tankar om hur beslutet kommer bemöttas.

Måste lugna ner mig en aning…

Nu kan jag relaxa i lugn och ro och inte behöva fundera på hur jag ska lägga fram allt oav.

/Garpen