Igår hade Kirran dragit ihop ett gäng vänner + lite familj och hade en hejdundrande fest för att fira hennes 25-års dag. Oavsett hur orolig hon var innan så blev festen kanon. Det var roligt eftersom jag nu känner igen de flesta av hennes vänner både från Sundsvall och Stockholm. Efter timmar med dans, mat, dricka, musik och målande gjorde jag sällskap med Smidiga Skoog och promenderade hem. Jag lyckades med bedriften att nästan gå hela vägen hem från Kirran och låt mig säga så här, det är inte direkt jättenära men jag fick frisk luft iaf =)

Till mitt projekt då som hade deadline i går. Självklart var det en present till Kirran. Hon fick egentligen sin riktiga present redan för ett halvår sedan (don´t ask) men jag kände för att göra någonting skoj och mina projekt har en förmåga att blir mer avancerade ju mer tid jag ar på mig...

Det började som en dikt på rim om en hel pinsamma saker hon/vi varit med om och slutade med ett rosa fotoalbum med dikt på bränt papper och en massa sköna foton.

Albumet


Guldpennan plockades fram


Några bild


Fler bilder + en del av dikten på bränt papper

Med facit i hand kan jag konstatera att det är lättare att skriva ihop dikter a lá Gnurp om vissa personer än andra.

/Garpen