Fysträning med start vid Skansen...nja, det blev snarare mentalträning på Grönan. Efter samlingen begav vi oss ut på en mindre joggingrunda, en sk. uppvärmning för vad som väntade. Vi möttes upp av världens bästa Fia samt Jens som visade oss vägen till dansbanan inne på Grönan, det var där den mentala träningen startade. Vi hade en kombination av 5-kamp och poängsystem. Jag var i lag med Sara, Elin och Tosse och allt gick väl bra fram tills det var dags att samla bonuspoäng...

Svettiga zessor efter joggingturen

1:a utmaningen: Fritt fall- man fick 1 poäng för varje lagmedlem som åkte + extra poäng om man åkte tilten. Jag som hatar höjder och som aldrig skulle sätta min fot ens i kön stod märkligt nog där ändå efter ett par minuters velande. Jag gjorde det för laget men var skräckslagen. På vägen upp satt jag och pratade högt om hur jag skulle dö och om att jag hade ångrat mig, Tosse gjorde likadant medan Sara satt knäpptyst. Väl uppe på toppen var mitt ordföråd slut och jag skrek bara rakt ut fast vi inte ens hade släppts ner. Väl nere så kunde man se på bilden som togs på toppen att jag fruktade för mitt eget liv. Det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv, trodde jag ja...

Anki, Brännis, Bella & Lisa vågade sig på Tilten

Tävlingen fortsatte med att laget skulle dricka upp en sådan där slush eller vad det heter, is blandat med någon sorts saft. Inga problem tänkte vi men det visade sig att man inte fick använda händerna och då kanske ni förstår hur det gick...
Mitt lag kom sist trots att Sara sugit upp sugröret från backen, alla i laget delat saliv, Elin suttit fast mellan mina ben och Tosse använt sitt knä för att få bort isen. Vi kämpade iaf och fick skratta i massor. Märkligt vad man kan göra för att vinna en tävling. Tror ni verkligen att Sara skulle suga upp ett sugrör från marken i vanliga fall? Allt för laget!

Det var bara att suga, allt i flaskan skulle bort

Jag gillade inte tanken av att vi var så nära spökhuset och höll tummarna för att vi skulle slippa gå in där men nähä...efter toapausen var det dags. Jag var ytterst tveksam pga. minnen från "Hounted houses" i USA , då jag nästan fick hjärtattack och min kompis ramla ner från en bro som fanns i huset. För mycket drama för min del...men vad gör man inte för sitt lag. Jag höll Tosse och Sara i handen och kramade dem så hårt jag bara kunde och samtidigt tittade jag bara ner i golvet...haha som ett litet barn, väl ute kunde jag pusta ut . Jag undrar fortfarande hur man frivilligt kan betala för att bli skrämd.

Något skeptisk innan, snacka om uppspärrade ögon =)

Fritt fall var det värsta jag gjort i hela mitt liv och då visste jag inte att INSANE väntade. Väl där var jag faktiskt lite kaxig, har egentligen inga problem med berg-o-dal banor eller saker som snurrar lite upp och ner men höjder är det värre med. Jag och Elin övertalade Sara och Tosse och alla fyra åkte tillsammans. Väl i stolen började jag fatta allvaret i åkturen, 45 sekunders rädsla. Det gick snabbt men jag lovar att jag blundade hela tiden...det var ju både högt och hur jobbigt som helst.

Insane & det är man när man åker attraktionen också


Jolly var lite skraj innan åkturen

Peters & Brännis

Självklart var det prisutdelning och mitt lag kom dessvärre sist, men vad gör det när man får pris och dessutom överlevt kvällen.

Godis, massor av godis

Usch, allt handlade verkligen om att övervinna sina rädslor och efteråt var det värt varenda tår, skratt och darrande ben...vi hade ju våra lagkamrater att luta oss mot =)

Delar av La familia

Fysträning? Snarare mental träning =)

1000-tack Fia för att vi fick komma och göra Grönan osäkert!

/Garpen