I år är egentligen första gången jag verkligen tränat med musik i öronen under försäsongen. Har inte haft det behovet förr men nu känns det rätt skönt att kunna koppla bort allt annat och bara springa på.

Igår under intervallerna lyssnade jag på lite "tyngre musik", nämligen Takida och Linkin Park. Vissa av er skrattar nog nu men för er som inte känner mig ska ni veta att jag är en riktig periodare när det gäller musik och grupperna ovan är "tyngre muisk" i mina öror. Jag hatar hårdrock och lyssnar hellre på Lugna favoriter...ja, jag vet, värsta pensionären!

Man kan säga att jag har en egen "musikagent", dvs. Kirran, som vet exakt vad jag gillar för musik, men hon testar mina gränser hela tiden. Hon brukar göra det genom att sätta låtarna på repeat, allt för att jag inte kan smita, och oftast har jag faktiskt gillat låtarna. Behöver jag något nytt att lyssna på och lite rockigare går jag till Kirran...kanonbra!

Nu till själva rubriken...igår när jag sprang intervall nummer 3 försvann plötsligt min låt i lurarna och låten Dolce Vita började spela. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta...
Väl i mål slet jag av mig lurarna och tydligen hade jag ganska hög volym för smidiga Skoogens blick var inte att leka med *ler*.

Nackdelen med en Ipod med stort minne är att man sällan byter ut musiken utan bara fortsätter att fylla på. Då inträffar situationer som gårdagens...kanske dags att rensa ;)

/Garpen