Det brast totalt för mig igår när jag kom hem efter träningen...

Den tomma blicken efter målgången var bara början...ja, eller slutet på en "omöjlig" vår...

Efter ett låååångt samtal med mamma igår kväll och ett möte med mina chefer nu på morgonen känns allt betydlige bättre...

Ibland blir det bara för mkt av allt...

Ibland måste man få bryta ihop ordentligt istället för att alltid bita ihop...

/Gnurp