Leniz överraskning kom i ett litet vitt kuvert efter min ankomst till hennes landställe, allt för att jag skulle ha koll på läget och inte bli för nervös dagen efter...(tack för omtanken!)

Överraskningen bestod av en för tidig födelsedagspresent i form av en golflektion med Mike, klubbens Pro. Min första tanke: ehhh...jag har inte spelat golf på mer än 9 år (bortsett från ett antal korgar med bollar på midsommardagen för något år sedan) men visst, låt mig göra bort mig =) 

Mike bad mig slå iväg 3 bollar så att han kunde iaktta min sving. Öhh...no pressure! Jag gjorde mina 3 bästa slag och var själv överraskad att jag ens träffade bollen. Sedan gav Mike mig några tips och jag började tänka...big mistake...allt gick åt skogen, det är bara att inse att man inte ska tänka utan göra det som sitter i ryggmärgen.

Mitt självförtroende växte till skyarna då Mike sa att jag var en talang och verkligen borde satsa på golf, så när innebandyn är över väntar nästa utmaning i form av golf...big time, för jag är fast...

Efter lektionen gick jag och Leniz 18 hål och jag kan väl säga så mkt som att de första 9 hålen var riktigt bra (20 poäng). Jag glömde dessutom putta lite innan vi gick ut men jag gjorde bra ifrån mig ändå. Jag gick dessutom på par på 2 hål, så jag var sjukt nöjd även om jag svor en och annan gång under spelets gång. Jag fick återigen prov på att jag är en tävlingsmänniska...på gott och ont =)

Leniz har nog aldrig sett en spelare så glad över att ha hamnat i bunkern...jag såg utmaningen och inte problemet och var överlycklig. I samma veva stod jag för dagens kommentar mitt bland sanden i bunkern; "- får man träffa bollen nu eller bara sanden?" Jag skyller på vätskebrist...haha



Vattenspridarna gick igång när vi var mitt på green...vi blev rätt blöta men med tanke på hettan var det rätt skönt  =)

Vattenpaus

Hann med en blomma S med kameran =)

Jag hade inte bara flyt under spelets gång, hamnade lite off...

/Garpen