Gårdagens träning i Råsta Park kändes som en stadslagsuttagning, allt som en stadslagsuttagning innehåller fanns på menyn igår. Det var iofs ett antal år sedan jag var på en uttagning men ingen glömmer väl känslan...

Först kommer man dit och några känner varandra sedan tidigare och skrattar och flamsar, medan andra sitter helt tysta och bara iakttar. Sedan är det dags för uppvärmning som någon har fått ansvar för och snack och skratt fortsätter. När det är dags att gå in på planen är man oftast så många att det som brukar vara normala övningar måste övergå till "jag behöver inte röra på mig så mycket"- övningar och chansen att se vem som gör bort sig ökar. Här kan man genast se vilka som håller måttet och vilka som viker ner sig.
När det äntligen är dags för "två mål" sätts man ihop med spelare man inte ens vet namnet på och har man koll på en person är det bara en bonus. Sedan händer ju det som inte får hända...någon glöms bort och får inte plats i någon av formationerna (igår var det min tur ;) )
Under spelet är det sedan hawaii på hög nivå, alla vill visa vad de kan så det blir soloride på soloride och matcherna slutar nästan alltid oavgjort. Sedan åker man hem och väntar och väntar på brevet som bekräftar glädjen eller sorgen.

Jag vet inte hur det var för er men jag grät av glädje varje gång...tack och lov!
(Edit: måste  nog tillägga att jag hade turen att få vara med 82:ornas stadslag också, så det blev fler SM än vad som egentligen var tänkt rent åldersmässigt.)

Ps. 1. Det var grymt skoj igår, oavsett om det var stadslagsuttagning eller inte.
2. Å Fia...glöm backplatsen, det är forward som gäller i fortsättningen...back to your roots ;)
3. Birney (läs. Börny) var gårdagens smeknamn, fast "tårtan" var inte så mkt sämre...fasiken jag tror nästan junisarna är en nivå bättre på smeknamn än A-laget :)


//Gnurp...bortglömd av Grabbarna grus :( (läs.hahaha...rätt åt dig!)