Igår hade jag förberett mig bra med två färdigklippta skumgummiplattor och lite annat innan träningen. Jempa trollade fram en kanontejp och vips kunde jag vara med och köra...även fast de gjorde ont. Stundtals var det svårt att börja springa igen när jag stannat upp, men vad kan man förvänta sig av två öppna sår...?

Kan ju meddela att mina fötter inte känns eller ser speciellt mkt bättre ut idag, men det kanske inte var någon överraskning. Tack vet jag mina fula Foppa-tofflor på jobbet...min räddning just nu...
Det är kanske dags att jag lär mig kliva av när det är läge!

Inte nog med tejpningen, jag passade på att valla en gammal klubba (läs: testspelade) igår. Nu snackar vi gammal, ända från juniortiden i Högdalen. (Lykke, du hade också en sådan här kanonklubba...det minns jag allt!)
När några andra zessor såg min "fina" klubba hörde jag minsann ett och annat "- åhhh, sån där hade jag med, den var jättebra!". Ja, man kan väl säga att det gick bra...teknikbanan var som gjord för mig och min ny-gamla klubba.

Det är väl bara att byta linda och köra på...för vem vet, jag kanske börjar skjuta igen. Btw. fick ytterligare en påminnelse om att det är dags att börja avlossa...ett gammalt julklappsrim från tränarna.

//Garpen