Inom loppet av några sekunder såg jag hela min innebandysäsong gå till spillo inne i huvudet. Den flashade förbi men var på något sätt lika seg som en svart-vit rulle på Svt. I samma veva började jag tänka på alla typer av knäskador som finns, om det var mitt opererade knä jag hade ont i eller vad som ens hände när knät gav vika. Som vanligt var jag mest förbannad, kändes så j-la onödigt...

Men jag spelar i världens bästa lag när det kommer till sammanhållning och hjärta, alla bidrog på sitt sätt:

- Smidiga Skoog högg genast tag i mig och tog över showen, en STOR guldstjärna tjejen!

- Jea gav mig någon sorts värktablett. Från Apoteket...yeeh right! Tur att Jempa var kvällens chaufför =)

- Tessan gav mig "dunderkrämen" som hjälper mot allt, direkt från häxdoktorn ;)

- Praktikanten körde peptalk samtidigt som han upprepade "- in genom näsan, ut genom munnen, fokus Garpen".

- Återigen fick jag bevis på att jag är sjukt envis, "- jag kan själv" fick jag ur mig ett antal gånger om det var jag eller Jeas tablett som snackade är ännu oklart i skrivande stund =). 

---

Nu har jag preparerat mig för natten, svalt både ipren och alvedon...de ska ju ha olika verkan har jag hört.

Efter att ha fält en och annan tår bakom sargen fick det vara nog, precis som nu...life goes on!

Btw. vi vann matchen och var aningen bättre än i förra matchen 

/Garpen med sjukt många kuddar på hög i sängen i natt