Ja, var ska jag börja...min rumpa och mina lår har redan börjat säga ifrån och det har gått 2 timmar sedan vi avslutade träningen. Jag trodde Svennar skojade när han igår avslutade genom att säga att vi skulle springa Cooper idag. Det slutade i att jag kom ganska oförberedd (mentalt) till träningen idag. Detta trots att även Jempa skickat sms under dagen med lite info...jag fattade tydligen ingenting...ovanligt :)

Jag har aldrig hört ett sådant glädjevrål från ett omklädningsrum under en laguttagning. Anledningen...de som ska lira DM-matchen imorgon slapp Coopertestet idag. Det kom ett vrål efter ett annat och glädjen var total...för vissa!

Vi var 7 tappra själar som tog oss ut i friidrottshallen och fick order från Svennar att börja värma...inte nog med att vi skulle springa Cooper, det var även annat på menyn. Efter 12 varv fungerade inte min hjärna längre..jag bara sprang och försökte få in lite syre i lungorna. Cooper var färdigt innan man ens hann att fatta att vi börjat springa. Jag är fortfarande impad över Wester som med normal röst började peppa mig mitt under loppet...själv fick jag inte fram ett ord :)

Det var många siffror att hålla reda på idag...3-2-1-kör....10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-kör...10 sekunder kvar osv. Efter ett antal snabbhetstest var jag nog inte den enda som kände att underkroppen vägde ca 15 kg mer än vanligt, det var liksom svårt att sätta ner ena foten framför den andra.

Jag är sjukt stolt över de själar som joinade mig i friidrotten idag...vi är starka och Svennar chocköppnade verkligen. Jag är fast besluten om att vi inte kommer att ha några problem med att orka oss igenom de återstående passen, inte ens när gummibanden gästspelar igen. 

Jag vill passa på att önska de zessor som ska föra laget vidare till en kvartsfinal i DM lycka till. Kör så det ryker!!!

//Gnurp...färdig för säng