Har haft en trög dag idag, jag har verkligen sotat för helgens bravader. Kom knappt ur sängen imorse och var därför tvungen att ta bilen för att hinna i tid till jobbet. Hela dagen har liksom varit lite luddig...

Elin lyckades dra ut mig i spåret efter jobbet, 1000 tack för det tjejen, behövde verkligen det. Nu till det märkliga...efter min helg i Västervik sa jag till Elin att jag skulle lägga ribban lågt eftersom jag förmodligen inte skulle orka speciellt bra. Vi sprang och tempot kändes ganska lågt, jag flåsade som aldrig förr och benen kändes som bly. Kraften fanns vare sig i kroppen eller mentalt...det var inte mkt som gick min väg kändes det som. Elin sa att hon kände detsamma men väl i mål hade vi den bästa tiden hittills...28.40...otroligt men sant.

Va kall jag e asså!!! *ler*

//gnurp