Min handledare Owe, sa att dagen inte kunde bli bättre när han precis hade fått fram VG ur sin mun. Känslan var den samma som när jag körde upp, handledaren satt tyst ett tag sedan började han gå igenom alla moment och slutligen ler han och säger godkänt eller som i detta fall VG. Alla de timmar jag lagt ner på arbetet känns nu värt mödan.

Dagen kan inte bli bättre? nja, jag sa, där har du fel. Jag åker till Thailand lite senare idag så jag håller nog inte med dig på den fronten.

Väl på flygplatsen var jag lite tidig vilket gjorde att jag fick förfrågan om att välja plats på planet till Finland?helt ok. När det var klart fick jag även alternativ på resan till Bangkok, den resan kändes lite viktigare eftersom jag ändå vill kunna sova. Jag valde tillslut att sätta mig längst bak i planet på ett 2-manna säte istället för 3- och 4-manna säte. Nära till toaletterna och förhoppningsvis i lugn och ro.

Skratt nummer 1:

Efter säkerhetskontrollen satt jag och läste tidningar och bara njöt av att snart äntligen åka iväg. Plötsligt kom en grupp koreaner, eller japaner (det är svårt att hålla isär dem), ni som har koll vet att de aldrig reser ensamma och en grupp består inte utav 5 personer utan snarare 25. Jag var plötsligt omringad av en drös koreaner som pratade i mun på varandra och efter ett tag började några av dem stretcha och då menar jag verkligen stretcha. Jag har aldrig sett äldre personer så viga och rörliga?antar att jag har en del att lära. Sedan är de ju också inte längre än 1.60 max men det är ingen ursäkt, som sagt, jag har en del att lära. Hur som helst fick det mig att börja småskratta och jag var inte den ända. Jag vet att jag borde ha tagit kort, men de stod liksom 2 meter ifrån?hade varit lite väl genomskådat.

Vi blev stående en stund vid gaten och kön blev längre och längre innan vi fick kliva på. Eftersom jag skulle till Finland och Helsingfors åkte det med en massa finnar. Alla la märke till en dam som hade typiskt finskt hår, så där tunt som inte går att göra någonting åt. Det liknade min mammas hår för er som sett det...*ler*. Den enda skillnaden var att hon hade tuperat sitt tunna korta hår så det stod rakt ut,  jag kunde inte sluta skratta och började fundera på hur mkt sprey hon använt. Bortsett från håret var hon klädd så där typiskt finskt, med polokrage och hyffsat tjockt pärlhalsband. Det hela var för mig väldigt komiskt och så finskt det bara kan bli.

Just nu sitter jag vid gaten och väntar på att vi ska få gå ombord. Jag sms:ade pappa för att se om telefonen fungerade. Jag fick ett samtal som svar och han berättade att en man vid namn Lars ska åka till samma område som jag och att han skulle söka efter mig och skulle inte det fungera skulle jag gå ut och leta rätt på vår chaufför eller Lars skylt...hmmm jag kan knappt vänta på detta äventyr, ska bli intressant och se hur det hela slutar...

På återseeende.