Jag har under de senaste dagarna funderat över inställningen och viljan hos yngre spelare. Nu låter jag jättegammal men så är inte fallet riktigt än iaf utan jag tänker mig för kanske 6-7 år sedan. Jag har bara mig själv att jämföra med och vad jag funderat mest över är inställningen, drivet och viljan att lyckas som spelare.

När jag kom till Balrog var jag i juniorålder, hade lirat div 1 bandy ett år och jag visste att det skulle bli tufft. Det blev mkt tuffare än jag någonsin egentligen kunnat tänka mig, men jag gick in med inställningen att ge gärnet, lära mig så mkt som möjligt och bli bättre. Att komma till ett lag där alla mer eller mindre var minst 5 år äldre var en utmaning. De var större, starkare och hade mer rutin, både på plan och under försäsongsträning. Första träningarna var ett helvete, jag var sååååå trött och jobbade på allt vad jag kunde, jag vägrade att ge mig. Alla andra körde på utan några större problem....de var ju vana vid en tuff försäsong.
Det bästa av allt under den tuffa tiden var att jag kunde titta på tex. Hermine och Big som pumpade upp och ner i "sandgropen" och inse att med stenhård träning kan jag också bli så bra. Jag hade den bästa moroten, drivkraften någonsin precis framför mig, det var bara att se och lära. Viljan fanns alltid och att ge upp existerade inte ens i min kropp, det fanns bara en väg...det var att träna och bli bättre.
Efter ett antal veckor märkte jag en stor skillnad, jag hade blivit mkt starkare, snabbare och då blev även allt annat mycket roligare.

Försäsongsträningar är väl inte det roligaste kanske (om man inte spelar i Zunda så att säga *ler*) och många tjejer börjar inte med ordentlig försäsong förrän ganska sent vad jag vet, detta kanske har ändrats med åren. Jag vet att det kan vara otroligt svårt, tufft och jobbigt i början om man aldrig tidigare haft en bra försäsongsträning men det är ingen orsak till att vara lat eller skita i att ta i bara för att det går lite trögt.  Det jag vill säga är att jag tycker man väldigt lätt kan se vilka personer som verkligen vill någonting och vill utveckla sitt spel och vilka som ger upp, inte orkar ta i och som hittar på alla möjliga ursäkter för att slippa.

Jag säger absolut inte att alla yngre spelare är så här men min undran är om inställningen och viljan har förändrats eller om det bara handlar om varför man lirar innebandy. Vill man utveckla sitt spel och bli så bra som möjligt eller lirar man bara för att det är skoj och för att träffa kompisar? Svaret på frågan vet bara var och en...

Jag personligen kan inte förstå hur man som spelare inte inser vilka resurser man har runt omkring sig för att bli en bättre spelare. Försäsongsträningen är ofta upplagd som på ett silverfat. Det är bara att komma till träningen, ge gärnet oavsett övning och koncentrera sig på det man gör.

Jag har egentligen bara två saker att säga...

Resultatet av träningen visar sig med tiden men din karaktär syns på en gång!

Bit ihop eller bryt ihop...that´s your own choice!

//Gnurp