Efter tisdagens flopp rent kroppsligt har jag nu kurerat mig i 1 ½ dag och inte ätit fil en enda gång. Magen är på topp, än så länge och jag hoppas den orkar hålla ut ett par timmar till, för jag tänker inte göra en repris från i tisdags.

I kväll är det Bosön som gäller och ett styrketräningspass som jag faktiskt ser fram emot (nu är jag så där positiv igen Yazze...*ler*) och dessutom är det premiäråket ut till ön sedan trängselskatten startade.

Efter ikväll ska jag inta viloposition och vila mig i form inför helgens "hur-ska-vi-hinna-&-orka-med-allt-helg". Det är testhelg på schemat och åter igen ökar pressen och nyfikenheten, antagligen hos de flesta zessorna...

Jag funderar mest över om jag blivit bättre under de senaste veckorna eller om jag står still i utvecklingen?  
Innan förra testtillfället hade jag inte de bästa förutsättningarna och kunde slappna av till fullo. Jag hade ingen press på mig själv eller krav att prestera mer än en extra grej på varje test oavsett om det var repetition, sekund, eller kg. Jag var medveten om att jag inte kunnat träna på så bra som jag egentligen velat och kunde därför inte förvänta mig en förbättring. 
Men nu plötsligt när jag har tränat och känner att det borde ha skett en utveckling, ökar pressen på mig själv. Jag har bara mig själv att jämföra med, och även att skylla på om det går åt skogen, vilket är skönt. Det finns ingen annan att bli arg på eller vem vet...stolt över!

Jag har fått förutsättningarna och kan bara själv påverka resultatet!

Hur som helst ska det bli intressant att se vad som händer i helgen...  

//garpilarpen