Efter ett antal timmars jobb och lidande över att behöva sitta inne när solen skiner gick jag sakta men säkert hemåt. Kirran och jag bestämde oss för att ta en "powerwalk" utan power inne i stan i det vackra vädret. Vi tog bussen till odenplan och började vandra, Kirran snackade på och som vanligt garvade jag mer eller mindre hela tiden. Vi mötte Botoxläppar, uppdragna byxor och en massa turister. Ett tag konstaterade vi att det bara var vi och en massa turister ute på stan...märklig känsla.

Vi var på jakt efter en mjukglass med strössel men med tanke på klockslaget fanns det inte speciellt många alternativ. Vi fick varsin bägare med mjukglass och vandrade vidare. Vår "powerwalk" varade i 1 ½ timme och ett tag hade vi grymt flyt...var vi än gick var det grön gubbe, hur ofta händer det liksom?
Kirran körde sightseeing med mig, man kan ju börja undra vem som är född i Sthlm kontra Sundsvall egentligen. 

På vägen hem skulle vi ta bussen och när vi kom upp till Odenplan såg vi bussen redan vid busshållsplatsen men utan chaufför. Jag kände mig hungrig och sprang in för att köpa en hamburgare att ta med mig. Framför mig i kön stod en man som verkade stressad, det visade sig vara vår busschaufför och eftersom han skulle gå till bussen och köra iväg fick vi skita i burgaren och gå till bussen. Chaufför erbjöd sig faktiskt att vänta på oss om vi ville handla mat, vi tackade för snällheten men klev på bussen samtidigt som han. Tänk om alla busschaufförer kunde vara så snälla...  

Gårdagens jobbigaste...när skosnöret gick upp och jag behövde böja mig ner och knyta det, jag kom knappt ner...såååå himla stel.

Gårdagens godaste...den efterlängtade mjukglassen

Gårdagens känsla...blev stelare ju längre dagen gick

//Gnurp