Under helgen använde jag "skavsårsstövlarna" och ja, jag får skylla mig själv. Jag fick ett litet skavsår på hälen och trodde att jag löst det men tydligen inte. Mitt specialplåster hade ramlat av så innan träningen stod jag där utan någonting att använda. Min räddning blev Camilla, min skavsårskompis i laget. Tjejen har under säsongen laddat upp med diverse användbara prylar i en påse och hon var inte sen med att plocka fram räddningen. 1000 tack tjejen!

Dagens ros går till Camilla, min skavsårskompis =)

Jag antar att mina hälar är förstörda och extremt känsliga. Jag kommer nog få leva med det faktum att skavsåren kommer komma tillbaka. Hur ska det gå att kombinera med mitt stora skointresse?