Jag lyxade till det och tog bussen till jobbet i morse (läs: var för trött för att gå). Smart nog, packade jag ner saker för att ta en joggingtur hem. Det gick kanon bortsett från att min mage skrek efter mat, klockan var efter 19 och min stora väskan guppade upp och ner över ryggen hela tiden. Min spontana känsla nu efter testrundan är att det garanterat kommer att bli fler joggingrundor till och från jobbet framöver bara jag kommer på en lösning för min väska...
Jag har en känsla att det kommer krävas en del planering och specialpackning...vad hände med spontaniteten? 

Jag har rätt skön utsikt på vägen till och från jobbet...

/Garpen