• Full fart från första sekund
• Kul att styra och ställa
• Delade rum med en massa sköna artister
• Sprang upp och ner i trappan i högklackat
• Fick återigen bevis på vad jag ska ha som yrke
• Kirran var grym, som alltid!
• Såg en massa snygga människor
• Fick se en nakenchock
• Såg en del saker som jag hade klarat mig utan =)
• Blev bästa kompis med vakterna

• Trött
• Hungrig
• Glad
• Nöjd
• Ont i fötterna & vaderna

Ingen trodde väl att det skulle krävas två gamla rutinerade Zundaiter för att jag skulle springa milen, men så var fallet. Igår fick jag en inbjudan att hänga på och ta mig runt milspåret i Ursvik. Det har aldrig hänt förrut att jag sprungit milen bara så där. Dessutom hade jag egentligen vilodag men va fasiken, det är inte ofta jag träffar mina gamla lagkamrater så det skulle väl gå...

Vet inte vad som hände...eller jo, efter ca 7,5 km sa mina ben ifrån. Jag kom i mål men det var nästan med benen hängandes efter kroppen =). Jag har aldrig upplevt något liknande, inte ens i Anja-backen, det var inte andningen som sa ifrån utan benen, det tog verkligen tvärstopp. Antar att 3 dagars hårt jobb för kroppen blev för mycket och med facit i hand borde jag ha vilat kroppen och inte utsatt den för ännu mer, men man lär sig bara den hårda vägen...

 Snacka om att jag var glad att se skylten ovan

Känslig? läs inte detta stycke...
Inte nog med att benen sa ifrån, någonting händer i min kropp när jag pressar den till max. Allt i kroppen vill liksom komma ut från två håll och jag får typ panik, vet inte om jag ska kräkas eller skita. Jag vet att flera zessor upplevde samma sak för två säsonger sedan då vi skulle springa ett maxlopp. Jag undrar egentligen vad det är som händer i kroppen i det läget, någon som vet och som skulle vilja berätta?

Fick iaf ut några positiva saker från gårdagen:
- Jag tog mig runt trots allt som pågick
- Ursvik var inte så mentalt jobbigt som jag trodde innan, vi har ju trots allt haft försäsongen där under ca 5 år och försäsong är ju inte alltid så jätteskoj. 
- Har insett att jag måste köpa nya joggingskor, ny säsong= nya joggingskor. Om det är en positiv sak vet jag inte men jag gillar ju skor så...*ler*
- Jag lärde mig att vilodagen är minst lika viktig som träningen
 

Mina joggingskor har gått sönder, börjar nästan likna Smidiga Skoogs skor =)

 Ps. En sak är säker...jag vill orka lika mycket som mina två harar om 10 år, ni är grymma tjejer!

/Garpen

Om jag idag skulle få välja gymnasielinje igen skulle jag välja målarlinjen. Jag har alltid haft ett gott öga till målarfärg och ibland även ett blint sådant =)

En av mina bästa kompisar har precis flyttat och har fullt upp med att spackla, måla mm och när jag hörde ordet måla var jag inte sen med att hoppa på tåget och hjälpa till. Så igår spenderade jag kvällen i städskrubben...ja eller alltså jag avslutade kvällen där, med målarpenseln i högsta hugg, färgstänk över stora delar av överkroppen (läs: rätt sexigt faktiskt *ler*) och träningsverk i benen, men självklart med ett stort leende på läpparna. Jag älskar den stämning som infinner sig, radion pumpar ut musik, man sjunger med, snackar lite skit medan man presterar och så ser man saker förändras och vet med sig att man själv står för förändringen.

Det är aldrig försent och när jag lägger innebandyn på hyllan kommer det finnas tid till att utforska målarvärlden lite djupare. Vem vet, det kanske finns några sköna grabbar där ute som vill ha en lärling och i utbyte mot målarkunskap få bolla frågor om hur vi tjejer tänker, för det är väl inte alltid det enklaste. =)

Ps. Jag äger inte bara sjukt många par skor (läs: enligt vissa), jag har alldeles för många färgpennor för att inte vara ett barn. Som sagt, jag gillar att måla =)

/Garpen

Jag är helt lost vad gäller dagar just nu, 4 dagars ledigt ställer till det en aning. Torsdagens grillparty med Zlaktengänget var riktigt trevligt och det resulterade även i en 3-0 ledning för oss tjejer. Kubben blev inte mycket av en match ;). Det roliga nu är att killarna verkligen försöker komma på en gren som vi tjejer inte ska vinna...good luck säger jag =)

Mellan grillningen, kubben och allt annat som pågick hann jag prata med Sala en hel del också, vilket alltid är lika trevligt, händer lite för sällan bara. Sala berättade bland annat att hennes pappa ibland läser min blogg vilket glädjer mig och därför måste jag passa på att hälsa medan jag kommer ihåg "- Hej Salas pappa!".

Vi tjejer lyckades rätt snabbt läsa av läget under grillfesten och gjorde några simpla expriment för att se om det fanns någon avundsjuka i huset...hahaha, en rätt intressant syn =)

Man kommer långt med kvinnlig list!

/Garpen 

I går fick jag en kommentar under kubbmatchen mot Zlaktengrabbarna.

"-Är du dopad Garpen?"

Antar att även killarna nu förstått att jag inte är bäst på något utan bra på väldigt mycket ;)

Är man kaxig så är man! *ler*

Den här veckan står det en hel del skoj på agendan och det är så typiskt att jag blir sjuk då. Ikväll är det returmöte i "Zlakten" och jag får stå över. Kroppen säger ifrån och det är bäst att lyssna, hur tråkigt den än må vara. Men jag är säker på att tjejerna klarar sig hur bra som helst utan mig.

Dags att krypa under täcket igen...

/Garpen